sjuksyrrestina

Nu är vi hemma. Det blev fem härliga dagar i Småland. Bromåla, närmare bestämt. Och tänk er, det snöade faktiskt på julafton! Lite men ändå! Nu är det ett par lugna dagar innan nyår då Noel ska skjutsas upp till landet och farmor och farfar igen. Här kommer några bilder från veckan!

Lillejulafton firas med familjen Hallin. Då dricks det glögg, sen bjuds dopp i grytan med hembakt bröd, julkorv, potatismos, julskinka och egen senap. En promenad i skogen med hundarna och sen kaffe, julgodis, nötter, clementiner och lite rim till ett par klappar.









Här är stugan. Det ser kalt ut bakom den och det är det också. Fast det är Gudruns fel. Innan hon svepte förbi var där tät skog, nu är det ett enda stort kalhygge. Morgonsol är det nu i alla fall så hon förde något gott med sig!




Vin, snus, prat och kortspel. Det är kvällarna på landet det.



Noel ser tomten stiga in genom dörren.



Veckan var skön och lugn och inget kaotiskt inträffade.

De senaste två gångerna vi träffat Jons syster, Anna, så har det varit under dramatiska omständigheter så oron låg i luften för denna julsammankomst. I somras blev Annas hund sjuk vilket resulterade i att Anna, Jon och Jons pappa åkte in till djursjukhuset i Helsingborg (det var det närmsta, ja) kl 23 en lördagkväll och kom åter till stugan sex på morgonen. Sådär kul.

Andra gången var i slutet av sommaren då vi hade åkte till Kristianstad för att fira Jons pappas 60-årsdag. Då blev Jons mamma yr och vi fick till slut ringa ambulans. Efter många bud om en rad allvarliga sjukdomar ställdes diagnosen, kristaller i örat, vilket ordnades upp med vila och en rad huvudvändningar för att få dem på plats och bli av med yrseln. Just det en sak till hände i höstas. Noel drabbades av falsk krupp när han var på landet med Jon och farmor och farfar. Ambulansen körde in under äppelträdet och hämtade upp Noel och susade sen igenom skogen med blåljus och sirener.

En annan händelse på Bromåla var när Jon fick hjärnhinneinflammation när han var 14 år. Det började dramatiskt med slutade lyckligt även då, som tur var. Jons pappa har halkat på den ishala yttertrappan och slagit sig halvt ihjäl och Jons mormor har trillat framstupa ner för trappan inne i huset. Vi får hoppas att det inte inträffar mycket mer än så här framöver.

Imorgon bitti åker vi till Bromåla i Småland och stannar där under veckan. Så bloggen blir tyst och ensam här på nätet. Jag ska dricka glögg och vin, knäcka nötter och skala clementiner, öppna julklappar och göra egen senap, baka rågbröd och hugga gran, gå långa promenader (gärna i snö), spela Trivial Pursuit och lösa korsord. Vi ses nästa vecka!

Här firar vi jul i år. Bilden är från i somras och förhoppningsvis är det lite vitare.

Nu sitter jag och dricker en öl. Vi väntar på vänner som ska komma över. Julmaten står redo att tillredas och ställas fram i matsalen och snapsen ligger på kylning. Absolut Päron. Ska bli spännande. Bakisfaktorn är viktig när man fått barn. Inga mörka drycker. Dricka sparsamt och satsa på rena saker. Imorgon är det min morgon så vaknar Noel halv sex så blir det uppgång då. Våra gäster kommer klockan åtta. Tyvärr går sista tåget hem redan klockan tolv. Jo, det går ett tåg till kl 1.37. Då får man dock åka här från Teckomatorp till Helsingborg, ta färjan över till Helsingör och sen tåget till Malmö över bron. Tar några timmar hahaha. Så det blir nog tolv-tåget! Då är man framme på en halvtimma.

Jag är så sugen på att köpa en riktigt flott nyårsklänning. Vi ska vara här hemma bara men fin ska man väl vara ändå!
Här är några jag är sugen på men det är nog lite sent påtänkt att klicka hem dem nu...eller? De två första är väl inte riktigt nyårsaktiga men väldigt fina. Gärna någon av de tre understa!





Bilder från Stylebystars

Har träffat på ett gäng läkarstudenter de senaste dagarna. Jag trodde att mycket av hierarkin inom hälso -och sjukvården var på väg att dö ut men jag verkar ha misstagit mig. Visst finns det skillnader som gör att läkare och sjuksköterskor ska ha olika lön. De har det högsta ansvaret. Vi har också ett enormt ansvar. Vi måste veta i princip lika mycket om läkemedel som dem. Ordinerar läkaren fel ska jag veta det. Ger jag fel dos åker vi båda på det. Ja, det finns många punkter att peka på för att understryka sjuksköterskan betydelse och vilket ansvar hon eller han bär på men det var inte det som var meningen med detta inlägg.

Läkarstudenter trodde jag mer om men efter dessa kommentarer blir jag lite besviken och undrar lite irriterat vad de egentligen pratar om när vi är samtalsämnet under utbildningen?

Exempel 1: Vi är ju ändå högsta hönset.

Exempel 2: Vi läser aldrig sjuksköterskornas anteckningar.

Exempel 3: Äh, det syrrorna gör är väl typ att ta blodtryck.

Mopsade faktiskt upp mig mot en idag och sa: Visst finns det en större problematik för er som läkare. Ni har inte alltid möjlighet att följa upp en och samma patient då det ofta fungerar så att en läkare har ansvar för flera avdelningar, exempelvis på Kvinnokliniken där man kanske är på barnmorskemottagning på förmiddag och förlossning på eftermiddag. Jag inser att läkarna inte alltid har tid och möjlighet att läsa igenom en journal fylld med alla yrkeskategoriers dokumenterade anteckningar. Ni vill veta det medicinska eftersom det är ert område men om man ska kunna få en helhetsbild av patienten för att kunna ge individanpassad vård (som vi läser en del om på vår utbildning) vore det väl lämpligt att ta del av anteckningar från dagen innan eller åtminstone förmiddagen, från alla yrkeskategorier! Så lång tid tar det inte!

Hon blev helt tyst. Hehe.

Ska det vara så här när jag kommer ut? Det är väl en sak med en gammal gubbe som varit läkare länge och är utbildad för längesedan eller sjuksköterskan som vägrar ändra på det hon minsann gjort i alla år. Det kan jag köpa på något sätt. Får väl hoppas att de gamla gökarna tycker om en frisk fläkt litegrann i alla fall. Men att behöva hävda sig, förklara och bedyra vikten av sitt arbete och vilken gedigen utbildning man faktiskt har med sig för nyutbildade läkare gör mig mörkrädd.

Sitter själv och glor på "Serendipity "med Kate Beckingsale och John Cusack. Verkligen en mysig kärleksfilm. Äter också lite chips. Helt okej torsdagskväll med andra ord.

Imorgon ska vi fixa det sista med vår uppsats, äta jullunch på skolan och även försöka hinna med lite julklappsinhandling!

Morgonens jordbävning i Skåne lämnade efter sig förödande skador





Bilder från sydsvenskan.se

humör: positivt
konstigaste: att vakna av en jordbävning
käk: hemmagjorda köttfärspiroger med sallad till lunch, prinskorvar med potatis och blomkål till middag
hurtiga: Två promenader med Hilma
känsla: får väl bli den korta dödsångest som uppstod när vi trodde att huset höll på att rasa samman innan vi upptäckte vad det var
vill ha: en vän här som jag kan äta chips och dricka vin med
musik: "Kul i bilen"-skivan
finaste: Noel
aktivitet efter jobbet: dåligt med det idag. Får väl bli promenaderna här med, det är det enda jag gjort förutom suttit i soffan med Johanna och knåpat på uppsatsen

Så här fint var det på gården när jag kom fram till Noels dagis för att se på deras lilla luciatåg!



Eftet ett fantasiskt luciatåg bjöds det på lussekatter, pepparkakor, kaffe och saft.
Lägger inte ut bilder från när de lussade, tänker att det är ju en massa andra barn och det kanske inte är så lämpligt att lägga ut...
Noel var supertrött efteråt, han vaknade tjugo i sex imorse. Misstänkte också att han höll på att bli sjuk. Vi gick sedan hem och när jag skulle laga mat somnade han nästan vid matbordet. Fick ge honom en pepparkaka att knapra på tills maten var färdig men insåg att det inte gick. Så jag stekte ett ägg och matade honom med, sittandes i min famn. Sen gjorde jag honom iordning och kvart över fem somnade han. Helt galet tidigt. Tog tempen också och han hade faktiskt 38.0. Så vi får se vad det blir av detta. En lång kväll till att börja med i alla fall. Ganska skönt.

Nästa termin ska jag härja på kirurgens operation, akutmottagningen, hemsjukvården, något med katastrofmedicin och på en medicinavdelning. Känns otroligt spännande och kul! Nu har jag fan klarat precis allt hittills! Vi pratade om det idag, jag och Johanna, att vi har tagit oss förbi KURS 7! KURS 7, fattar ni? Nej, det gör ni nog inte. Men den kursen är något man fasat över sedan man hörde talas om den. Det kommer i kurs 7, väntar bara tills ni kommer i kurs 7, detta är inget mot kurs 7...bla bla bla...och nu har vi klarat det. Med bravur till och med. Äh, det var väl ingen match!

Imorgon är det luciatåg på Noels förskola. Här är stjärngossen. Noel tror att stjärngossar kan trolla tack vare stjärnspöt. Hokus pokus filiokus! De kanske de kan, vem vet?

Idag är det säsongens sista Desperate Housewives. Jag och Jon ska äta överbliven citronkaktussorbet medan vännerna mina bakar och äter mat. Tråkigt att jag inte kan vara med så ofta längre men det här blir också mysigt.

Denna eftermiddagen var lite halvt kaotiskt fast det gick ganska bra ändå. Att jag fick ett barn och att det just var Noel är verkligen det bästa som har hänt mig. Allt som oftast är det underbart men stundtals får man verkligen känna att man lever. Denna eftermiddagen som så många andra kan inte likna någon av mina vänners eftermiddagar. De har så klart andra saker som stressar dem och som är jobbiga men det här placeras ändå i sitt eget lilla fack. Efter arbetsdagen går man hem med sig själv och sina bestyr. Min eftermiddag är liksom som en helt ny del av dagen där man måste ha samma energi som man hade på morgonen när man satte sig framför datorn och påbörjade dagens sysslor.

Hämtade en övertrött unge kl fem, kämpade som en tok genom att locka, skoja, säga till på skarpen, tvinga, lugna, för att få på Noel overall och skor. Cykla hem i regn under eftermiddagskonversation om diverse saker. Hem, släppa ut hunden, sätta på pyttipanna, krismat för idag, steka ägg, duka. Detta medan Noel busar runt i halva huset. Röja undan lite snabbt i köket, jaga Noel och locka honom att duscha istället för att bada. In till teven, kamma håret, slänga ner lite smutstvätt i tvättkorgen, hämta pottan, tandborsten medan Noel äter en pepparkaka till Bolibompa. Borsta tänderna, på med pyjamas, slå vad om att det kommer eller inte kommer kiss i pottan för att han ska sätta sig. Det kom kiss, jag vann.
Äntligen på med datorn och det känns som att jag hållt andan från det att jag öppnade dörren till dagis.
Det är så klart inte den här känslan jag har varje dag men att hämta fem och vara ensam kan vara lite smått stressigt.
De flesta andra dagar kommer jag hem kl fem till dukat bord och sen hjälps vi åt med allt som ska göras.

Jag och Noel, 3.5 år, ligger i sängen. Vi har läst två böcker och nu är lampan släckt. Mörkret är lite läskigt. Efter en stund känns det bättre och Noel börjar fundera.

-Mamma, var är mitt hjärta?
-Här, säger jag och lägger handen på vänstra sidan av hans lilla bröstkorg.
-Där? Men där är hårt.
-Ja, det är revbenen. Det ligger bakom dem.
-Jaha, hjärtat är bakom revbenen.
-Ja, precis.
-Mamma, vilken färg har revbenen?
-De är vita.
-Vita? Du skojar inte?
-Nej, jag skojar inte.
-De är inte svarta?
-Nej.
-Inte bruna?
-Nej.
-Mamma.
-Ja.
-När jag var en liten bebis så såg jag ett program och där var det revben som var gråa.
-Oj, gjorde du? Gråa?
-Ja. En annan gång när jag var bebis såg jag ett program med revben som var svarta.
-Jahaaa. Det var konstigt. Du, Noel, nu sover vi. Godnatt, jag älskar dig.
-Jag tycker om dig. Mamma, ibland säger du att du älskar mig och ibland säger du att du tycker om mig. Ibland säger jag att jag älskar dig och ibland att jag tycker om dig.

Är han inte fin, så säg?

Förlåt, mina få läsare för lite dålig uppdatering. Har svackor från bloggen på en 3-4 dagar ibland där jag helt enkelt inte känner för att skriva något eller så har det inte hänt som känns kul att skriva om.
Den här helgen har dock varit händelserik. Jon var på akuten i fredags natt för att han haft ont i magen sen i onsdags. De största farhågorna eliminerades, som tur var och nu lutar det åt att det handlar om någon slags stress som orsakat smärtorna. Får hoppas det ger med sig snart. Igår kom Noel in efter att ha sovit ett par timmar, mitt i Stjärnor på is-finalen. Han kliade sig överallt och så ser vi att hela hans lilla kropp är full med nässelutslag. Jaha, på med kylbalsam och av med pyjamasen. Sen la det sig och han somnade om efter någon timme i soffan.

Idag var vi på kalas hos min mamma som haft födelsedag idag. Kan lägga upp ett par bilder sen. Blir bara bilder på lekande barn dock. Hon bjöd på underbar örtgratinerad kassler med ris och sallad. Roliga spett med pasta till barnen. Till efterrätt bjöds en av de godaste rice crisp-tårtor jag ätit. Har aldrig ätit just en rice-crisptårta innan i och för sig men den slog de flesta tårtor med råge. En slags marängbotten med rice crisp, mellan dem hemmagjord chokladkräm och grädde, sen grädde, jordgubbar och blåbär. Snuskigt gott alltså.

En liten lägenhet, tio vuxna, fyra barn och en hund. Det gör det hela lite påfrestande stundtals. Men hela eftermiddagen blev fantastisk ändå. Nu är jag supertrött och vet inte vad jag ska göra resten av kvällen. Borde duscha.

Idag åkte jag taxi hem för 600 spänn. Tur att Skånetrafiken pröjsar. Det finns inget kryphål, nej, det säger jag bara! HA!

Idag var en bra dag. Berättade jag att jag klarade min tenta? Min stora enorma tenta som ägde rum för 3 ½ vecka sedan. Fick reda på i fredags att jag fått godkänt. Fullt tillräckligt för mig. Bara jag slipper omtenta är jag glad. VG kan man också få, det är max. Men när man kommer ut är det ingen som ser vilka betyg man har så det spelar liksom ingen roll för den delen. Sen är man ju i och för sig en person som ändå tycker att det känns lite roligare att få VG än G. Jag har fått VG på några tentor och den roligaste att få tillbaka var den där jag hade ett fel. ETT?! Underbart.
Idag hämtade jag ut den här tentan i receptionen och ser att jag ligger på 79 poäng. Gränsen för VG var 82. Det kändes bra och bekräftade att jag pluggat flitigt! När jag sen räknade ihop poängen hade de räknat fel så jag hade egentligen 81. Nu började det bli lite jobbigt. Dessutom var där ett par frågor som jag hade velat ifrågasätta rättningen men det skulle jag gjort igår på genomgången, idag var det försent. Jaja, struntsamma, men 81 ska jag väl ändå ha! Så jag gick upp till ansvariga lärare och berättade läget. Då sa de att jag ändå kom upp till VG för gränsen var ändrad pga ändrad maxpoäng! Tjooohoooo, VG!!! Detta gjorde min eftermiddag.

Efter detta trevliga besked begav jag mig till Svalöv för cellprov. Trevlig barnmorska. Sen föll det lite när hon avslutade med: "Ja, du kommer att få hem ett brev om 3-6 veckor, oavsett vad provet visar. Om det är cellförändringar, förstadium till cancer, eller CANCER, för det är ju faktiskt det vi letar efter, kommer du att få medskickat en remiss direkt till Landskrona! Tack, hej då!" Jaha, tack så mycket då. Kändes som att hon förberedde mig på något konstigt vis. Det var ju inte konstigt hon sa egentligen. Jag vet ju precis vad det är de gör och detta är ju något de flesta kvinnor gör regelbundet men det blev så tydligt på något vis. Att detta besöket skulle kunna vara ett av alla många besök som försvinner i minnet efter ett lugnande besked, eller en början på en förfärlig resa med reskamraten cervixcancer. Så går det inte att tänka, jag vet. Detta är väl heller inget som genomsyrar min dag men tanken slår en ju. Det är lite som att ha ett förhållande och hela tiden oroa sig för att killen ska göra slut. Allt är bra, så bra...men tänk om han inte är kär i mig längre. Tänk om han börjar tvivla? Tänk om han har börjat tröttna? Tänker man så hela tiden njuter man ju inte. Kanske slutar han älska mig en dag men har jag under hela tiden fram till den dagen levt i rädslan och tron att det håller på att hända är ju den tiden helt meningslös! Då är det bättre att njuta av det man faktiskt har tills motsatsen är bevisad. Så det är väl så man får tänka.
Sen fick jag en broschyr om bröstcancer och hur man känner igenom sina bröst. Jag är väl inte jätteflitig på detta men det görs väl ibland. Fast visst är det svårt att känna? Där är ju lite olika knölar. Som råd i broschyren stod det att när man undersöker sina bröst ska man inte leta efter något annorlunda utan lära känna dem med de knölar som finns och sedan kunna upptäcka om det sker någon förändring från det normala. Då börjar jag tänka. Tänk om när jag börjar undersöka och känner igenom och lär mig att det jag känner är normalt...hur vet jag att det är normalt? Tänk om den knölen, eller den knölen, är något jag borde söka för? Usch nej, man får sluta tänka så där dumt.
Jag ska gå efter min strategi, pojkvännen, njut av den tid du lever i tills motsatsen är bevisad!

Jag kan inte fatta varför i helvete dessa människor ska haffa mig när jag är på väg omborg på mitt tåg hemåt. Individuell människohjälp, Greenpeace, Rädda Barnen, Röda korset eller vad det må vara. Hur kom de på tanken att ställa sig vid Centralen? Har de verkligen suttit och tänkt: "Jag vet ett riktigt bra ställe, precis vid trappan, där vid Pågatågen, där kommer det ju folk förbipasserande precis hela dagen! Där kan vi stå!"  Fullständigt ofattbart. Antingen är man på väg någonstans från tåget och har sitt mål i sikte, ja, möjligtvis då har man kanske ett par minuter över. Men de som är på väg in till perrongen då? Vad tänker de på? Jag har fan ett tåg att passa, inte har jag tid att stå och diskutera huruvida jag vill hjälpa ett svältande barn eller inte.
-"Vill du rädda ett barn från att dö i svält?"
-"Nej, det vill jag inte."
Eller
-"Ja, gärna, jag stannar här och pratar med dig och går med i er organisation. Det gör inget att jag missar tåget, mitt barn kan stanna på dagis över natten. Det är lugnt! Allt för det lilla svältande barnet."
Fullständigt korkat, om jag får säga. Välj en annan plats, så blir jag glad.