sjuksyrrestina

Vad är det med mig och påslakan?
Jag köpte nya på Ikea nu i helgen. Och jag har kommit på att jag tror att jag
blir lite lyckligare om jag har fina påsklakan som jag tycker om. Nu är det så att jag har inte så jättemånga som jag egentligen skulle vilja ha. Tänker ofta köpa när jag hittar några fina men så tänker jag att det är onödiga pengar. Man behöver ju inte hur många som helst. Egentligen inte mer än två-tre stycken. Rent tvätt-mässigt liksom.
Påslakan säger så mycket om en person. Lite som skor. De speglar ens person på något vis.

Numera är Noel så stor att han gör frukost till mig på morgonen. Förstår ni hur stor han har blivit? Detta mötte mig en morgon nu i veckan. Goa unge.

Detta blev så småningom en god soppa. Lite svarta bönor och fetaost i, majskolv och bröd till det, supergott.

Idag hade vi ingen lust att stå i köket. Det blev gyros i pitabröd till mig och en pizza till Jon.

En klassiker. Lite töntig men oj, så god den kan bli. Vi gjorde vår med banan, ananas, passionsfrukt och vit choklad. Vaniljglass till.

Jag är så lycklig. Min fina underbara familj, jag älskar er. Sen har jag också världens bästa vänner.

Snapsglasen rymmer äggulor, inget annat.

Har tagit lite bilder på sistone som jag tänkt lägga in men det har inte blivit av. Får se om det blir av ikväll.
Om en stund ska jag och Jon äta Biff Rydberg. Har aldrig gjort det innan så det ska bli spännande att prova. Inga konstigheter så men köper man oxfilé väljer man ju oftast att tillaga den på det vanliga viset. Man vill liksom inte "slösa" bort den på en lyxig pytt. Men detta blir nog riktigt smarrigt. Till maten äter vi en hemmagjord senapsmousse à la Per Morberg.
Nu sitter jag och smuttar på ett rött vin. Otroligt gott. Över 100-lappen men vi har insett att dricker man inte vin så himla ofta ska man faktiskt satsa på flaskor runt hundra-lappen. Eller åtminstone strax under. De är så mycket godare. Och det är väl just njuta man vill när man dricker rött. Kvällens vin heter Valpolicella Superiore Allegrini. Ett italienskt vin. Efterrätt blir gino, haha. Banan, kiwi, färsk ananas och passionsfrukt med vit choklad i ugnen. Vaniljglass till det. Tycker ni vi lyxar till det? Jojomen. Noel har åkt till landet med farmor och farfar. Malte har sovit i fyra timmar och är ny i högform. Imorgon väntar en hel dag i trädgården. Den är verkligen katastrofal och behöver en upprensning inför hösten och vintern. Vi saknar så klart Noel men njuter också av lite ensamtid och minns svagt hur det var att bara ha ett barn. Ett litet som sitter i babysittern och jollrar. Lätt som en plätt. ;-)
Ska ta en bild nu på anrättningen så hörs vi senare!

Jag har än en gång bekantat mig med älglusen/älgflugan. Förra sommaren på landet tyckte jag att jag hade något i håret som kröp. Jag letade och pillade utan resultat och konstaterade till slut att det måste vara inbillning efter en skogspromenad. Ni vet hur det kan klia överallt bara för att man varit ute och stött på diverse kryp. Efter ett par timmar hittade jag dock en älglus i nackhåret. Man får ta tag i den ordentligt och liksom knipsa bort den. Den går inte att fösa bort med handen som till exempel en spindel. De är helt ofarliga men de är obehagliga tycker jag, just för att de kryper på en, är svåra att få bort, och kan liksom gömma sig på en flera timmar.

Igår när jag kört hem från Malmö, körde jag in bilen i garaget. Där hängde det fram till igår en rådjursbock, som nu ligger fint förpackad i väl valda delar i vår frysbox. Medan jag satt och ammade tyckte jag att det kröp lite i nackhåret. Sökte igenom håret och försökte avlägsna eventuell spindel eller liknande. Konstaterade även igår att jag måste inbilla mig, att det var mitt eget nackhår som killade.
Imorse vaknade jag med Noel bredvid mig som jag trodde killade mig på kinden. Hörde honom säga något om skalbagge. I min yrvakenhet brydde jag mig inte om det utan fortsatte slumra mellan mina två pojkar. Efter en stund upptäckte jag dock älglusen som kröp i sängen. Fick ta den med en liten handduk och spola ner den i toaletten. Den har alltså, om mina misstankar stämmer, gjort mig sällskap hela natten. Fy, så vidrigt, eller hur?

Här kan ni läsa lite om älglusen. Från Wikipedia. Den jag hade på mig imorse var liknande den på den övre bilden, alltså utan vingar.

Älgfluga (Lipoptena cervi) är en art av lusflugor (familjen Hippoboscidae). Flugan är en blodsugande parasit som lever på stora hjortdjur såsom älg, hjort och rådjur, men kan också förekomma på hästar. Följaktligen kallas insekten även för älglus eller hjortfluga.

Älgflugan är cirka 5 millimeter lång och relativt ny i den nordiska faunan. De vuxna insekterna börjar söka värddjur efter kläckningen i augusti-oktober. Den till kroppsformen platta flugan landar på sitt värddjur och bryter av sina vingar för att leva resten av sitt liv på värddjuret. Därefter kryper den in i pälsen och suger blod. Den släpper sina larver till marken och dessa blir flugor på hösten. Den brukar ta miste på sina värddjur och människor, som även kan bli bitna, men de kan inte använda människoblod för sin utveckling. Betten är inte farliga eftersom flugorna inte tros bära med sig några farliga virussjukdomar, dock kan betten ge klåda och svullnad.

Älgflugan är svår att bli kvitt när den väl landat eftersom den är både flat, tjockhudad och försedd med rejäla klor på sina fötter som den kan hålla sig fast med. Den kilar snabbt in under kläderna och gömmer sig, och den är nästan omöjlig att slå ihjäl med handen. Hamnar den i håret kan det krävas en kam för att få bort den.

  

Hade en skön helg på landet. Tyvärr varvat med trots och lite tråkigheter men så är det väl. Lite bilder här!

Vi startade med lunch på Hardys i Höör. Kolla minen, hahaha. Spexapan.



På väg ut på svamppromenad. Vi "mutade" Noel med lite godis på vägen. Det åts upp snabbt och sen ville han hem. Tråkiga unge. Han som gillar att vara ute och fixa och dona. Han tyckte det var kul stundtals att plocka kantarellerna men hade ingen ro att gå och det kanske man kan förstå. Men vi hade bilden av att vi skulle gå i skogen hela dagarna hela familjen utan klag och gnäll...jaja. Det blir väl bättre. Svamp hittade vi i alla fall.







Och lingon.



Yey, äntligen framme på landet. här ligger man bra!







På hemvägen lunchade vi på Helgas i Lönsboda. En klassiker!

Fast det var igår. Spenatsoppa med kokt ägg. Noel åt två portioner. Jag har sagt det förr. De upphör aldrig att förvåna. Noel har i och för sig alltid varit glad för all man och ätit i princip alla grönsaker men jag var ändå lite rädd att han skulle rata den gröna soppan.