Söndag morgon
Update.
Ommöbleringen beror alltså främst på att vi behövde ett till sovrum där uppe till en ny familjemedlem. Och nu när en del kommit på plats och man börjar se hur det ska se ut kan vi inte fatta att vi inte gjort detta innan!? Eller ja, studion var ju inte färdig. Därför har det stått en del musikprylar uppe i det som var vardagsrum och tagit plats. Vi har därför inte kunnat göra iordning det som vi kanske egentligen hade velat. Vårt gamla sovrum ska bli Noels rum. Och Noels gamla ett till litet barnrum. Att inredas lite senare framöver. Här är några bilder på sovrummet med myshörna där uppe! Kanske inte världens bästa bilder men ni ser i alla fall lite hur det ser ut nu. Sängen är vitmålad! Vita mörkläggande rullgardiner är uppe.
Jag har pysslat och färgsorterat lite böcker.
Lampan ser väldigt orange ut. Men den är ceriserosa och fältet längst ner på skärmen är orange.
Igår åt vi färska räkor med goda tillbehör. Måste äta det oftare. Och när jag kan dricka vin igen, dricka vin lite oftare. Myskvällar som är lite mer avancerade än en påse chips har det varit dåligt av i huset på sistone.
Vi såg Flickan som lekte med elden. Mycket bättre än ettan tyckte jag. Kanske för att det nu dröjt längre sedan jag läste boken än när jag såg den första filmen. Mycket är det ju man saknar fast man förstår att inte allt kan vara med i en film.
Idag var Hjalmar här själv och lekte. Så kul att de är så stora att man kan göra så nu. Bokhyllan i bakgrunden ska alltså inte ser ut så. Soffan är nedflyttad till de nya vardagsrummet på första våningen som för tillfället är väldigt ofärdigt. Men lite nya gardiner, hyllor och lite annat smått så blir det finemang!
Nu sparkar det en del i magen. Moderkakan ligger i bakvägg. Den ligger alltså mot ryggen till. Med Noel låg den framtill. Det gör att man känner fosterrörelser lite olika svagt och starkt. Jag kände givetvis Noel väldigt tydligt i magen men upplevde aldrig det besvärande vad jag kan minnas. Nu är jag i v 19 och har känt rörelser ett litet tag. Men oj alltså. Det är ganska tydligt och ett par gånger har det nästan varit lite obehagligt. Lite som jag kan tänka mig att man tror att det ska kännas när man aldrig upplevt det. Som en alien som bor i en. Vart ska detta sluta? Hur som helst är det ändå underbart. Jag njuter av att ligga ner och känna den spralla där inne.
Ikväll blir det också räkor. Fast då stekta med vitlök och chili. Lite bröd och creme fraiche till det. Finemang.
Hoppas ni också har en fin kväll!
Sedan sist...
-Varit på ultraljud. Där såg barnmorskan ingen tydlig magsäck så vi fick komma tillbaka i måndags. Jag var inte orolig, Jon var orolig, ungefär som det brukar. Men när jag sen kom till jobbet byttes det tvärt. Mådde inte så bra den dagen.
-Varit på ultraljud igen. En fin magsäck sågs igen = bebisen kan svälja fostervatten. Glada för det är vi. Jobbigt att inte kunna svälja liksom.
-Börjat möblera om. Blir nog riktigt bra. Ska fota någon dag så ni kan få se.
-Känt mig utanför på mitt jobb och gråtit när jag gått hem.
-Hurrat för min höga lön denna månaden. Fick ut 200 kr mindre än vad jag gick in på i bruttolön i juni.
-Börjat förbanna snön lite. Mysigt är det ibland men jag börjar längta till våren. Detta är den längsta vintern på länge. Förra julen hade vi elva grader på lillejulafton. Denna gången var snön här sedan länge...
-Köpt en dyr ny tv. Blir nog perfekt där nere.
-Fortsatt vara täppt i näsan. Det är verkligen hopplöst.
-Firat Jons födelsedag.
Ikväll ska jag jobba natt. Imorgon likaså. Känns alltid lite nervöst. Nu blir det i alla fall med en duktig syrra och nästa vecka med en ordentlig undersköterska.
Man har verkligen knappt något liv när man har familj och jobbar heltid. Måste nog gå ner i tjänst i framtiden. Hinner ju inte med någon eller något längre. Känns lite sorgligt ibland. Man kan tro att man får mer tid över när man jobbar natt också, att det blir luftigare men man får ju sova all den tiden för att orka med!
Nu ska jag fortsätta slappa innan jag går och hämtar Noel!
Drömmar om röda viner
I denna stund sitter jag med Noel framför Bolibompa. Han äter godis, slänger en och annan överbliven bit han inte gillar till mig och jag drömmer mig bort till sommaren och rött vin.
Ja, ikväll hade det varit en perfekt kväll för ett glas rött tillsammans med mig själv. Men det passar sig ju inte i mitt tillstånd. Va? Jo, det är ju så att vi går i väntans tider. Har liksom glömt att skriva om det. Har faktiskt inte känt mig särskilt gravid och väntans tider, nej, det känns det inte som ännu. Det har ju precis börjat. Det var lite segt i början men nu är det 18 veckor gånget och börjar kännas riktigt roligt! En liten kula skymtar bakom linnet och då och då känner jag små blygsamma buffar från nedre delen av magen, när jag ligger ner och känner efter. Det är hur mysigt som helst. Tiden går faktiskt ganska snabbt och vi har mycket att se fram emot. Fast först ska man ta sig förbi förlossningen. Konstigt, det är x antal timmar som egentligen är en så liten bit jämfört med nio månaders graviditet och sen ett helt liv med ansvar för någon annans liv. Men ändå fasar man förtjusat inför dessa timmar. Tur man inte vet hur det kommer att vara, då hade man nog inte klarat det.
Kram på er
Lite blandat från ledigheten
Jag blir bjuden på världens godaste paella efter jobbet.
Noel showar på nyårsafton.
En fantastisk New York Blueberry Cheesecake står på menyn på nyårsafton.
Ett minnesvärt ögonblick.
Finaste.
En duva dog en traumatisk död i vår trädgård.
Smink. En nygammal passion.
Tegefjäll 2010
SJ...vem orkar klaga?
Detta har jag pysslat med ikväll! Ett brev till SJ gällande vårt missnöje. Mycket nöjd faktiskt.
Resan i övrigt var dock fantastisk! Ska lägga upp några bilder!
Reklamation av resa
Nedan följer en beskrivning av vad som inträffat.
Vi bokade en resa från Lund till Duved för fem personer varav ett barn på 4 år. X2000 upp till Stockholm för att sen byta där till nattåg mot Duved. Hemresan nattåg hela vägen till Lund.
Ett par veckor innan jul ringer det från SJ och en automatisk röst uppger att något blivit förändrat gällande vår resa upp till Duved men att det inte skulle påverka ankomsttiden. Några dagar innan jul ringer jag upp SJ och får tala med någon gällande detta. Jag får då reda på att tåget från Lund ska gå som planerat, 17.28, och ankomma till Stockholm kl 21.39. Men istället för att ta nattåg 23.52 ska vi gå på en buss i Stockholm kl 22.00 som ska ta oss till Sundsvall med ankomsttid 3.20. Därefter skulle vi hoppa på nattåget 4.00 och komma fram 8.27 istället för 8.39 i Duved. Alltså en tidsvinst på hela 8 minuter! Vi blev chockade och besvikna över detta och undrade över alternativ till denna resa. Tydligen skulle det gå tåg både dagen innan och efter direkt till Duved, då förändringen på vår resa berodde på något slags banarbete som var förlagt på vår sträcka just denna natt. Vi funderade på att boka om vår resa (med en trevlig ombokningsavgift på 375 kr) samt förlora en dag på vår semester, då stugan vi hyrt ej kunde användas en dag före det vi bestämt. Min sambo ringde upprört upp efter att jag talat med kundtjänst och fick samma uppgifter om förändring av resan, av en annan person på SJ.
Vi bestämde oss till slut för att trots allt åka det datum som vi planerat, med en stor nervositet och besvikelse inför att sitta på en buss i fem timmar under natten med ett litet barn istället för att ligga i en kupé som vi bokat från början.
Väl på tåget i Lund den 1 januari 2010 (som var försenat till 19.00, utan förklaring) hör vi med konduktören om hur det blir med vår buss/nattåg och vad som gäller. Han är direkt otrevlig, inte bara mot mig utan även mot andra resenärer som undrar över sin resa. Jag får inte fram någon information kring huruvida vår resa ska fortlöpa utan istället ett ”När vi kommer till Stockholm, så åker jag hem”. Han uppgav också tydligt att han inte tänkte ta reda på hur våra förbindelser skulle äga rum efter att vi anlänt i Stockholm.
Det egentligen väldigt märkliga med denna färd var att andra resenärer som också bokat resa med byte till nattåg i Stockholm inte hade fått någon information om någon buss till Sundsvall. De blev förstås nervösa när vi berättade att vi stigit på tåget med denna information.
Väl framme i Stockholm stod nattåget på plats. Till vår stora lycka så klart. Men ingen av konduktörerna hade hört talas om någon buss till Sundsvall. De trodde att någon ringt och skojat med oss. (Detta kan dock ej ha ägt rum då jag och min sambo vid två olika tillfällen talat med er personal som uppgett identiska uppgifter).
Hur kan detta hända? Från att vi fick beskedet om ändringen av vårt reseupplägg till att vi faktiskt kom på nattåget som planerat var vi besvikna över vår förändrade resa och också nervösa och upprörda över att behöva resa så med ett litet barn. Det förstörde mycket för oss inför vår semester.
Hemresan var också en upplevelse. Nattåget lämnade Duved som planerat kl 18.58 lördagen den 9 januari. På kvällen slutade en toalett att fungera. Okej, det finns fler tänker vi då. På natten när jag behövde använda en toalett fick jag gå genom tåget (och iskalla, snöiga mellankopplingar av vagnar) i tjugo minuter för att hitta en toalett. Jag hittade tyvärr ingen då alla på tåget var låsta. Det slutade med att jag lånade en toalett i en kupé med privat toalett som stod öppen. Vad ska man göra? På morgonen när min son vaknade kl 6.30 och var kissnödig uppstod samma problem. Vi letade en lång stund efter en toalett men det slutade med att han fick stå uppe på en vask (i ett tvättrum) och kissa i vasken. Han kunde ju inte gärna kissa på golvet? Vad är detta för komfort och standard?
En hungrig mamma och son vandrade sen genom tåget för att få i sig något att äta. Det visar sig då att bistrovagnen är avkopplad (maskinfel?). Tåget var dessutom en till en och en halv timme försenat. Jag, en vuxen människa, kan stå ut en halv dag utan något i magen men min son på fyra år? Den trevliga konduktören kunde bara beklaga detta. Tåget skulle varit framme i Lund 9.20, redan det är sent för att inte ha bistrovagn på tåget. Nu var tåget försenat en dryg timme. Ingen mat, inget kaffe.
Jag fick bjuda min son på några chips till frukost som blivit över från kvällen innan. Detta är fullkomligt oacceptabelt! En stor besvikelse var denna resa för oss på många vis. Dessutom fick våra resekamrater snällt gå av i Lund tillsammans med andra som skulle vidare till Malmö då de uppgav tio minuter innan ankomsten till Lund att ”detta tåget går inte vidare till Malmö”. Bara sådär, ingen förklaring, bara ett oförskämt påstående som det väntas att alla bara ska finna sig i och samarbeta kring. Vilket de flesta gör, lite arga och irriterade såklart, men hur många tar sig egentligen tiden att reklamera och verkligen föra fram sina klagomål till er och få någon slags ersättning? Jag satt idag i kö i sammanlagt en och en halv timme för att få tala med rätt person gällande mitt ärende. Vem har tid med detta under arbetstid? Nä, folk orkar inte, därför kan saker som dessa bara fortgå. Bedrövligt, tycker vi!
Hälsningar
(Jag och mitt kontonummer)
Ganska tuff, va?
