Idag, mina vänner
skulle ni varit här och ätit denna tårtan med oss!
Vårbarn
För de allra allra flesta går det ju faktiskt bra
men ändå får någon i vecka 15 veta att fostret dött i vecka 12. Och alla de där andra tragiska ödena. Sena som tidiga. Jag möter dessa människor varje dag och visst är det jobbigt. Idag var det tungt. Vi kramades och det kom några tårar. För hennes skull, för hans skull. För att jag har egna barn och för att känslorna ligger så nära till hands då. Men jag är glad att jag kanske för ett ögonblick kan göra någon skillnad, att någon ibland är glad att det var precis just jag som var där och tog om hand och stöttade.
Fina
