sjuksyrrestina

I denna stund sitter jag med Noel framför Bolibompa. Han äter godis, slänger en och annan överbliven bit han inte gillar till mig och jag drömmer mig bort till sommaren och rött vin.
Ja, ikväll hade det varit en perfekt kväll för ett glas rött tillsammans med mig själv. Men det passar sig ju inte i mitt tillstånd. Va? Jo, det är ju så att vi går i väntans tider. Har liksom glömt att skriva om det. Har faktiskt inte känt mig särskilt gravid och väntans tider, nej, det känns det inte som ännu. Det har ju precis börjat. Det var lite segt i början men nu är det 18 veckor gånget och börjar kännas riktigt roligt! En liten kula skymtar bakom linnet och då och då känner jag små blygsamma buffar från nedre delen av magen, när jag ligger ner och känner efter. Det är hur mysigt som helst. Tiden går faktiskt ganska snabbt och vi har mycket att se fram emot. Fast först ska man ta sig förbi förlossningen. Konstigt, det är x antal timmar som egentligen är en så liten bit jämfört med nio månaders graviditet och sen ett helt liv med ansvar för någon annans liv. Men ändå fasar man förtjusat inför dessa timmar. Tur man inte vet hur det kommer att vara, då hade man nog inte klarat det.
Kram på er