Hej igen

Jag önskar verkligen att jag var en sådan som bloggade varje dag och gjorde roliga, spontana inlägg om min vardag. Underhållande, tankeväckande och så att människor känner igen sig. Men det går bara inte. Jag är helt ur gängorna. Får se om jag tar igen det en annan tid. Just nu får det bli något inlägg då och då. Skaffar jag någon gång en Iphone lovar jag att det blir andra bullar, känns så mycket lättare då...
Här har det hänt grejer antar jag. Malte har börjat sin inskolning, går sådär. Eller ja, han har varit där två dagar bara men oj vad mammig han är just nu. Fast jag gillar det =) Noel har börjat fritids, han har varit där ett par timmar nu denna veckan och imorgon är första dagen i förskoleklassen. Det är mycket nytt för honom och starka känslor emellanåt. Idag när jag kom brast han i gråt men försökte kväva det och inte låtsas om något när personalen sa hejdå. Jag undrade om något hade hänt men han ville inte prata om det där. På vägen hem berättade han att han precis innan jag kom hade tänkt och undrat när jag skulle komma, för de andra skulle precis in och äta lunch. Och precis då kom jag och då bara brast allt. Min lilla gosse, jag började nästan gråta själv. Han försöker verkligen vara så stark. Det är inte lätt att komma från dagis där man är äldst och populär till en skola med 40-50 barn på fritids (och det är lite för att skolan inte kommit igång) och knappt känna en kotte. Hade inte kompisen Hjalmar varit där idag vet jag inte hur det hade gått...
Hösten känns nervös och pirrig, inte bara inför hur det ska gå för barnen (jag vet att det kommer gå fint så småningom) utan mycket för allt praktiskt. Det krävs en del av oss för att kunna hålla ordning på allt som ska ordnas inför dagarna, papper som ska fyllas i och lämnas in, gympapåsar, extrakläder, blöjor, frukt och smörgåsar som ska packas ner. Gud alltså... Måste verkligen få till en bra struktur och typ ha söndagsmöten med Jon inför veckan...
Nu till något riktigt roligt! Min syster Sophia ska gifta sig! Ja! Och redan nu i oktober. Känns otroligt stort och spännande!
Vi får se när vi hörs igen!

Småland

Nu åker vi till stugan några dagar!
Jag tar med mig min nykokta vinbärssaft, mina nymålade naglar och hoppas på inte alltför mycket regn men desto fler kantareller!

En sådan dag.

Idag känner jag mig ensam. Idag vill jag bo i stan nära mina vänner. Idag vill jag bo där det hela tiden finns någon att träffa, ta en kaffe med, någon som själv bjuder in sig på middag. Idag vill jag inte bo långt från alla så att jag måste locka hit mina vänner. Idag vill jag inte bo här. Men det vill jag som tur är alla andra dagar. Jag trivs här och är lycklig. Vill egentligen inte ändra på en endaste liten sak. Fast just i denna stund känns det ensamt helt enkelt. Som att ingen vill ta sig hit. Och det känns som att jag inte har någon. (Jag vet ju, att det har jag men det kan kännas annorlunda inombords ibland bara och då måste det tyckas synd om lite grann).

Bloggtorka.

Vilken torka det var här då. Vi har ny dator men bilderna ligger på den gamla som jag aldrig är inne på. Då blir det lite jobbigare att skriva ett inlägg alternativt lite tråkigare utan bild. Får se när jag pysslar iordning det här med bilderna och nya datorn. Så länge får ni ett par bilder.












Gorillan

Efter att ha blivit inspirerad av Karin  (Ah, det går inte att länka. karin-tanten.blogspot.com. Kolla in en fin blogg) kommer nu detta inlägg. Känner någon annan igen dessa monsteröppningar? Som en hungrig gorilla. Skafferiet kryllar av dem. Titta och njut av detta bildspel.



Observera den streckade linjen och texten "press here to open".













Veranda/terass/altan. Vad är skillnaden och vad ska vi nu kalla den?



Vi kunde bara inte låta bli att köpa en sådan här växt. Lite skämt men det blev faktiskt snyggt ändå hahaha. Fast lite resort-varning =)




lite från lekplatsen


















Boktips

Jag har bara läst en fjärdedel av boken men vågar mig ändå på att tipsa om denna bok. Jag har läst "Människohamn" också skriven av John Ajvide Lindqvist och gillade den. Har precis läst färdigt Hungerspelen-trilogin av Suzanne Collins som egentligen är värda ett alldeles eget inlägg, framför allt den första, och blev faktiskt helt besatt. Längtar efter filmen och har tyvärr antagligen lite för höga förväntningar. Men den är som gjord för att bli film så det blir säkert bra.
Lilla stjärna. Det jag hittills läst får mig att må lite illa och det gör ont i hjärtat och berör mina sinnen. Det gör en bra bok. Något som berör och liksom påverkar en fysiskt.


Vårt nya projekt!



Nu har vi nog slutit Svensson-cirkeln men det bjuder jag på för fy fasiken vad fint det kommer att bli med ett trädäck! Väggarna ska självklart bli högre på sidorna. Högt och insynsskyddat på ena sidan och sedan lite lägre in mot trädgården. Ser fram emot många kvällar med grillning och vin i sommar. Ett problem bara. Trädgårdsmöbler. Fy, vad mycket fult det finns. Hjälp mig snälla! Jag gillar bara Fermobs svindyra möbler. Och då vi tänkte skaffa möblemang för 6-8 personer blir det lite väl dyrt. Men jag är så kräsen. Jag tycker verkligen att de flesta trädgårdsmöbler är fula. När jag väl hittar något jag gillar kostar en stol 2000 kr och det är lite väl mastigt...

Here it goes...

Så. Nu fick jag äntligen tummarna loss att göra ett inlägg. Jag är helt ur fas, måste jag säga. Kanske dröjer det en månad till innan jag skriver. Kanske är det ingen som läser. Ingen som bryr sig. Skitsamma. Här kommer lite från den senaste tiden!

Malte hade vattenkoppor eller vattkoppor, kalla det vad ni vill. Såg inte klok ut. Skönt att ha det avklarat i alla fall. Ja, Noel fick ju det också. Fast vi hade ju bestämt för oss att han hade haft det innan. Milt förvisso, men ändå. Det råder delade meningar om detta. Om man kan få det två gånger eller bara en. Nåja, denna gången fanns ingen tvekan.



Full med kylbalsam utanpå och full av Tavegyl (klådstillande) inombords.



En vanlig syn en vanlig dag hemma hos oss. Hahaha, jätterolig bild ju...hahahaha...
Förresten, har alltid tänkt mig att mina pedanta vänner som nu är gravida en dag kommer att förstå den här röran på bilden. Att de kanske inte gör det nu men att det kommer en dag när de också har barn som medför utmaningar som blandas med livets andra måsten och då ser det ut så här ibland helt enkelt. Ganska ofta faktiskt. Men nu tänker jag att de kommer säkert att ha det lika fint när de får barn med. Framför allt i början. När barnet bara ligger där på en filt och jollrar.  Sen kanske det blir lite småstökigt ibland. Men det kommer alltid var tiptop innan de går till sängs på kvällen. Eller hur blir det? Andra är ofta perfekta i ens egna ögon.



Mina älskade ungar!





Middag ute med hängande tvätt i bakgrunden. Ser fram emot många av dessa kvällar i sommar. Men snart blir det på vårt nya fina trädäck som Jon håller på att bygga! Ni måste komma hit och grilla med oss!



Köpte en babygunga för några veckor sedan. Succé.



Detta kan vara en tidig morgon. Typ 5.45. Ja, det är ett smultronmärke han har mitt på bröstet. Kom när han var några veckor gammal. Försvinner efter ett par år eller så. Helt ofarligt. Om ni undrade alltså.



Ikväll sydde jag ett örngott till Maltes kudde i vagnen. Tyget som blev över blev en liten väska. Har jag gjort det förr? Ja, jag har alldeles för många tygväskor...men den blev fin. Den ska jag ha på midsommar.




Idag, mina vänner

skulle ni varit här och ätit denna tårtan med oss!


Vårbarn














För de allra allra flesta går det ju faktiskt bra

men ändå får någon i vecka 15 veta att fostret dött i vecka 12. Och alla de där andra tragiska ödena. Sena som tidiga. Jag möter dessa människor varje dag och visst är det jobbigt. Idag var det tungt. Vi kramades och det kom några tårar. För hennes skull, för hans skull. För att jag har egna barn och för att känslorna ligger så nära till hands då. Men jag är glad att jag kanske för ett ögonblick kan göra någon skillnad, att någon ibland är glad att det var precis just jag som var där och tog om hand och stöttade.

Fina














Varför bloggandet kommer nederst på min prioriteringslista...

Jag hinner inte med livet. Fast jag försöker att tänka att det är det här som är livet. Det som händer hela tiden. Men jag brottas ändå med mitt dåliga samvete stundtals. Tur man trivs på jobbet. Så här har det sett ut sedan i torsdags + fortsättningen.

Tors 13.30-21.30
Fre   7-15
Lör   7-15 (övertid) extra pengar!
Sön  7-15 (skulle jobbat kväll) extra pengar!
Mån  7-15
Tis    7-15 Träffa gammal kollega på kvällen och äta middag
Ons  21-07.15
Tors  sova
Fre ledig. Fest hos kusin på kvällen.
Lör   7-15
Sön  ledig
Mån  7-15
Tis    7-15
Ons-fre ledig och själv med barnen för Jon åker på begravning i Nyköping
Lör   13.30-21.30 sover på jobbet
Sön  7-15

Jag bor ju nästan där...timmarna på eftermiddagen vigs åt familjen. När de somnat är det röjning av hus och slapp i soffan. Hur mycket mer kan man hinna med? =)

Om

Min profilbild

RSS 2.0