sjuksyrrestina

Jag sitter och tittar på Livet på BB på Kanal fem. Får tillbaka så mycket känslor och minnen. Vilken jäkla upplevelse det är att ha bakom sig alltså. Jag kan verkligen inte smälta det. Fy fan vad ont det gjorde och vad fruktansvärt det var under vissa delar av förlossningen men jag är så stolt och glad att jag har det med mig i mitt liv! Och jag önskar alla att få uppleva det! Under den värsta perioden av öppningsskedet kände jag givetvis inte så. Det var verkligen obeskrivligt hemskt. Men jag klarade det. Och tiden efter själva utdrivningen finns det verkligen inget som slår. Skulle vilja uppleva det hundra gånger om.
Det är verkligen en egen värld när man är där på förlossningen. Stämningen, smärtan, förväntningarna, rädslan, det dunkla ljuset, gemenskapen mellan barnmorskan, undersköterskan och de blivande föräldrarna. Jag kan inte förklara det. Man förstår nog om man upplevt det. Jag fascineras så av det nu när jag har två förlossningar bakom mig. Jag måste nog jobba med detta när jag blir stor. Tänk att få uppleva detta varje dag...och slippa smärtan då haha.
Det är många av mina närmsta som inte ännu har några barn. Tänk mina fina tjejer, att ni har detta framför er. Ni är nog rädda och ja, det är läskigt och det gör ont på ett konstigt, obeskrivligt sätt men ojojoj, det är ändå något av det största man kan göra här i livet. Jag ser så mycket fram emot att ni ska få uppleva detta otroliga.