En milstolpe i livet

Här verkar det kanske tomt och tråkigt men faktum är att det hänt lite i mitt liv. Har bara inte orkat traska in här och skriva. I måndags tog jag mig igenom det sista på min utbildning. Det kallas bedside och är den andra delen av den nationella kliniska examinationen som alla gör innan de släpps ut. Man får komma till en avdelning (min basplacering i detta fall) och man blir tilldelad en patient som man aldrig träffat. Sen läser man på alla fakta man behöver för att kunna vårda patienten under förmiddagen, träffar patienten och planerar arbetet. Bakom en finns hela tiden en observerande och granskande studentansvarig sjuksköterska som man stämmer av med, exempelvis efter planeringen. Därefter genomför man det man har tänkt, dokumenterar och har därefter en avstämning till. Sen är det rond, dokumentation, fler åtgärder och rapportering till sjuksköterska och undersköterska. Min morgon började lugnt och jag planerade arbetet. Dock blev morgonen allt annat än vad jag tänkt mig med lite akuta inslag istället. Det blev en annorlunda examination som nog går till historien men jag klarade mig. Och nu känner jag mig så jävla fri. Det är som studenten fast hundra gånger häftigare. Jag vill bara fira mig själv och att jag tagit mig igenom dessa tre åren och ser fram emot den 5 juni som kommer vara en dag bara för mig. Otroligt rolig och häftig dag men också lite sorglig.

Nu är jag ledig några dagar och tillåter mig att slappa en del, eller ganska mycket. Har tvättat lite och bäddat rent men inte så mycket mer. Jag ska ju jobba hela sommaren så dessa dagar är verkligen väl behövda.

Är det någon som känner till varför det stod en massa söta pingviner över Centralen och Gustav adolfs torg i Malmö för några dagar sedan? Det stod något kryptiskt på dem som jag tyvärr inte kommer ihåg.

Kommentarer
Postat av: Emelie

GRATTIS min fina, du är så grym och jag vill gärna höra mer om examinationen och annat snart :)



Jag för min del känner ingen nostalgi alls över att sluta, men å andra sidan har jag hållit på i fem år, någon gång tar väl tröttheten helt och hållet över. Jag är definitivt redo! Men jag fasar som in i bänken över hösten, hur i helsike ska man klara det tänker jag, men samtidigt så har jag så oändligt många gjort det innan mig så varför inte?



Kramar

2009-05-15 @ 08:42:12
URL: http://greiddnos.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0