sjuksyrrestina

Efter en halvlyckad födelsedag tas det nu nya krafttag. Hoppas på en ny tjänst på en annan onkologavdelningen. Är väl sådär exalterad men jag kan ju inte bli arbetslös. Och det blir säkert jättebra. Jag hade ju inte trott att det skulle bli så bra som det blev på den avdelningen jag är på nu. Så är det ju. Det okända skrämmer. Det verkar tråkigt och man tror att man inte kommer att lära känna någon utan bara gå där och ta sig igenom dagen och göra sitt jobb. Men vid alla tillfällen innan i livet har det ju aldrig blivit så! Man har träffat underbara människor, en nära vän, kanske någon mindre underbar. Får jag detta jobbet kanske det slutar med att jag gråter när jag sen slutar där. Nä, upp med humöret, nya tag. Upp klockan fem för tredje dagen i rad för att sen gå upp den fjärde. Sen blir det helg, härliga vänner och släktkalas med grillat.