sjuksyrrestina

Trots. Har inte så mycket erfarenhet av det. Noel var väldigt lugn, försiktig, försynt och lite reserverad under sitt första år eller så. Han blev fullständigt livrädd om något annat barn var högljutt bredvid honom, oavsett om ungen var vansinnig eller bara på gott humör och tjoade för det. Noel gjorde inte så mycket ljud ifrån sig när han var liten så klart som fan han blev rädd när någon ställde sig framför honom och hojtade av lycka! Men allt eftersom han har växt har han blivit mer nyfiken, busig, livlig och vill ständig undersöka och prova nya saker. Men trotsig har jag aldrig velat kalla honom. Vilja har han alltid haft. Ett par gånger har vi trott att det ska börja. En incident som fått oss att gå ihop och planera hur vi ska skapa enad front gentemot trotstiden som följer. Men den har aldrig stannat mer än någon incident här och där. Men under ett par dagar nu har vi känt att vi går mot nya tider. Noel blir arg och bestämd, ledsen, vansinnig och skriker tills han är alldeles röd i ansiktet. Det håller inte på så länge. Så länge man håller sig någorlunda lugn själv skulle jag vilja säga att det är över inom en kvart. Det är inte så lång tid. Men det är nog en kombination av hur länge man orkar som förälder och hur pass uthålligt barnet är. Och ju mer uthålligt barnet är desto mer påfrestande är det för föräldrarna.

Noel pratar så mycket nu. Det är underbart. Men när han har sin trotsstund vet han nog inte riktigt hur han ska hantera det gällande talet. Det som kommer ut ur hans mun under denna stund är: "Mallgroda" (så säger Madicken, Noels favorit), mallunge, gnällunge osv.

Det blir kanske en påfrestande tid, eller så går det över ganska snabbt.

Det tänkte man inte på när man undrade vem som gömde sig i magen v 29. Men sen är han också världens bästa, alla kategorier!